En gång träffade Korkade Kurre en brud, som han blev helsåld på. Och hon tyckte att Kurre verkade rar, fast han var lite bakom. Kurre undrade om han inte kunde få komma hem till henne och hon sa:
- Du kan komma i morgon kväll, för då ska mamma och pappa gå ut. Vänta utanför mitt fönster. När jag kastar ut en sten, så betyder det att kusten är klar.
Kurre fattade posto under hennes fönster och han kunde då och då skymta henne. Hon gick omkring i ett genomskinligt nattlinne och Kurre slickade sig om mun. Han var verkligen heltänd på henne.
Äntligen var hennes föräldrar färdiga, sa god natt till henne och gick.
Flickan tog en sten som hon tagit med sig upp och kastade ut den genom fönstret. Sedan satte hon sig på sängen och väntade. Men ingen Kurre kom. Hon väntade i tio minuter, men sedan kunde hon inte hålla sig lugn längre. Hon gick fram till fönstret, öppnade det och ropade lågt:
- Kurre! Märkte du inte när jag kastade ut stenen?
- Jo, kom Kurres röst ur mörkret. Men jag kan inte hitta den jäkeln...
